K2

K2 är ett av Bokföringsnämndens så kallade K-regelverk, som talar om hur företag ska redovisa när de avslutar bokföringen för året. K2 gäller årsredovisning i mindre företag och är formellt Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2016:10. Till det allmänna rådet hör en vägledning med kommentarer och exempel, och den innehåller alla regler som behövs för att upprätta en årsredovisning enligt årsredovisningslagen.

Huvudregelverket för årsredovisning är K3 (BFNAR 2012:1). K2 är ett förenklat alternativ som många mindre företag får välja i stället. Det används framför allt av små aktiebolag, men även av till exempel ekonomiska föreningar, handelsbolag och stiftelser som upprättar årsredovisning.

Reglerna i K2 präglas av förenkling och försiktighet:

• Färre val. För de flesta transaktioner framgår direkt hur de ska redovisas, och utrymmet för egna bedömningar är litet.
• Anskaffningsvärde. Tillgångar värderas till vad de kostade, inte till verkligt värde.
• Nära skattereglerna. Värdena i årsredovisningen kan i regel ligga till grund för beskattningen, så få justeringar behövs i deklarationen.
• Allt eller inget. Väljer företaget K2 ska regelverket tillämpas i sin helhet.

Bokföringsnämnden påpekar själv att ett mindre företag vars verksamhet behöver en annan redovisning än K2 tillåter bör överväga K3, även om det får använda K2.

Vem får tillämpa K2?

K2 får bara användas av mindre företag enligt årsredovisningslagen (1 kap. 3 §). Ett företag är större, och får alltså inte använda K2, om det har aktier eller andra värdepapper på en reglerad marknad, eller om det under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppfyllt mer än ett av de här villkoren:

Det ska vara samma två villkor som är uppfyllda två år i rad. Ett nystartat företag är därför alltid ett mindre företag de två första åren. Gränsvärdena i årsredovisningslagen är oförändrade 2026.

Även ett mindre företag kan vara undantaget. Från räkenskapsår som inleds efter den 31 december 2025 får de här mindre företagen inte använda K2:

• Publika aktiebolag.
• Moderföretag i en större koncern, och moderföretag i en mindre koncern som upprättar koncernredovisning.
• Fysiska personer och dödsbon, alltså bland annat enskilda näringsidkare.
• Bostadsrättsföreningar och bostadsföreningar.
• Företag som har eller under året har haft en filial i utlandet.
• Företag som har köpt varor eller tjänster mot aktierelaterade ersättningar, till exempel personaloptioner.
• Företag som har gett ut konvertibla skuldebrev eller liknande sammansatta finansiella instrument.
• Företag som har eller under året har haft kryptotillgångar, utom den som bara någon enstaka gång har tagit emot eller använt kryptotillgångar som betalning.

Dessutom får ett företag inte använda K2 om det har en väsentlig uppskjuten skatteskuld, eller om en eller flera byggnader står för minst 75 procent av nettoomsättningen. De två reglerna gäller bara företag som uppfyller mer än ett av villkoren fler än 3 anställda, mer än 1,5 miljoner kr i balansomslutning och mer än 3 miljoner kr i nettoomsättning, två år i rad. Ett företag som redan använder K2 och normalt inte omfattas får fortsätta.

Ett företag som inte får använda K2, eller som väljer att inte göra det, ska tillämpa K3.

Vad är skillnaden mellan K2 och K3?

K2 är byggt för att vara enkelt och förutsägbart, K3 för att ge en mer nyanserad bild. Här är de viktigaste skillnaderna i korthet:

För de flesta små aktiebolag räcker K2 och kräver mindre arbete. Vill bolaget till exempel ta upp egna utvecklingsutgifter som en tillgång behövs K3. Läs mer i vårt tips K2 eller K3.